[Krönika Samtiden]
Att göra om språket och ordens betydelse är ett vapen och en maktfaktor i kampen om “narrativet”, alltså verklighetsbeskrivningen.
Vi lever inte bara i ett informationskrig om yta, tolkning och täckning, utan om ordens själva grundbetydelse. Den mediala och politiska eliten har samkört dess semantiska förvrängning så länge nu att många inte längre förstår vad som diskuteras, även om man pratar samma språk. Att göra om språket och ordens betydelse är ett vapen och en maktfaktor i kampen om “narrativet”, alltså verklighetsbeskrivningen.
I Sverige har vi ju sedan länge vant oss vid denna strategi från makthavarna, om det så handlar om “lokalvårdare”, istället för städare, “klienter” för inlåsta brottslingar eller på senare år “brukare”, för äldre svenskar som vårdas. Även om det är enkelt att förstå vilken ideologisk agenda som styrt förändringen av språket har det för de flesta verkat ganska oviktigt och kanske oskyldigt.
Det är först de sista åren som denna strategi framträder som en fara för samhället och oss alla – och att den bakomliggande ideologin faktiskt är djupt olycksbådande.
De svenska etablerade medierna har till exempel börjat använda uttrycket “minderårig kvinna”, om svenska flickor som är barn. Sedan tidigare har samma medier också etablerat uttrycket “ensamkommande barn”, om de vuxna män som tar sig in i Sverige, mestadels utan asylskäl.
När ett barn, en svensk flicka, utsätts för en våldtäkt eller ett sexuellt ofredande av en vuxen man, en migrant, heter det alltså på detta nyspråk inte sällan att en “ensamkommande pojke har antastat en kvinna”.
Det finns anledning att fundera lite kring vad denna förvrängning av språket faktiskt betyder och varför den tillämpas. Och vilka konsekvenser den för med sig.
De korta svaren. Målet är att ge sken av att det begångna brottet är mindre allvarligt än det är. Taktiken tillämpas för att i möjligaste mån inte beskriva migranter som förövare. Konsekvenserna är att svenska flickebarn får bli våldtagna samtidigt som samhället vänder bort blicken.
Vi vet sedan tidigare hur den tidigare rikspolischefen Dan Eliasson gav tydliga instruktioner till polisen att mörka brott begångna av migranter, särskilt sexualbrott (Kod 291).
För mig, som pappa till två döttrar, är det inte ens möjligt att beskriva vidden av den halsbrytande vedervärdighet som det svenska etablissemanget, dess feministiska myndigheter och dess feministiska etablerade medier – och den feministiska regeringen – faktiskt sysslar med. Men det betyder inte att jag inte förstår varför.
Det gör jag nämligen och det hela är fullkomligt logiskt.
Detta är ett kristallklart resultat av den ideologi som ligger inbäddad i myndigheterna och den rödgröna regeringen (och till stor del även i den tidigare förment borgerliga regeringen). Det kallas intersektionell feminism och är en djupt rasistisk, sexistisk och antidemokratisk ideologi.
För denna ideologi är svenska feminister beredda att offra hur många flickebarn som helst, så länge barnen är svenska, blonda och har “svenskklingande namn”. Huvudfienden är naturligtvis den “vita, västerländska mannen”, (oftast papporna till dessa flickor), men i kampen mot detta “vita patriarkat”, måste systrar offras.
Målet är att få bort “de vita kropparna” från Sverige och därför får inte “rasifierade kroppar”, beskrivas som gärningsmän. De måste skyddas till varje pris. Ett sådant skydd går ut på att kalla dem för “barn”, även om det handlar om vuxna män.
Detta är feminismen. Så här ser feminismen ut 2018. Och för den som fortfarande tror att feminism handlar om “jämställdhet” eller kvinnokamp, tänk om. Studera litteraturen, ta del av de kurser som sprider sig över landets universitet, läs på gruppers hemsidor och sociala medier. Jag har själv både studerat detta (som lektor på Konstfack), och jag är tillräckligt insatt för att kunna uttala mig tydligt och resolut.
Feminismen har ett enda mål. Detta mål är att förstöra samhället. Att “krossa patriarkatet”. Att riva sönder och tända eld på västvärlden. Den som fortfarande lever i bedrägeriet att feminismen är en god kraft behöver – måste – tänka om. Informationen finns. Forskningen finns. Konsekvenserna finns att beskåda. Och skulle det fortfarande finnas en tvekan, ställ den enkla frågan:
Hur är det möjligt att den svenska feminismen kämpar på samma barrikader som islamisterna – världens i särklass mest kvinnoförtryckande ideologi?
När det uppenbara svaret blir tydligt, se till att rösta bort denna regering. “Världens första feministiska regering”. I potten ligger Sveriges framtid men inte minst våra döttrars framtid.