Jag noterar genom de senaste årens omvärldsbevakning – och även nu under Corona – att Sverige som land fortfarande åtnjuter relativt högt förtroende utomlands. Ja, inte i våra grannländer och kraftigt dalande i närområdet (Tyskland, Baltikum och Storbritannien), men i övriga världen.
Som vanligt handlar det om marknadsföring. Och i vårt fall nästan uteslutande om gamla meriter.
Sverige har sedan senare hälften av 1900-talet varit ett land som har beskrivits som ett föredöme i stora delar av världen. Den bilden har etsat sig fast i mångas föreställningar globalt (om man överhuvudtaget vet något om Sverige).
Det är därför den så kallade “Sverigebilden” har varit så oerhört viktig för de senaste socialdemokratiska och moderata regeringarna att upprätthålla. Narrativet om det gamla Sverige måste värnas internationellt – bilden av det framgångsrika och välfungerande Sverige.
Enorma resurser har på senare tid gått till denna skönmålning och marknadsföring – och till att urskiljningslöst attackera kritiker av narrativet. De som avviker från det statsunderstödda narrativet – och kritiserar det – stämplas konsekvent som “ryska troll”, nazister, främlingsfientliga eller illvilliga.
Jag minns själv perioder när jag var bosatt i London och Berlin – hur uppenbart det var att bilden av Sverige var ljus och positiv. I Berlin kommer jag särskilt ihåg att många (mestadels i klubbvärlden – jag jobbade med design för Love Parade och andra evenemang), inte ens trodde på mig när jag berättade att jag var svensk. I mitten av 90-talet var det många polacker i Berlin och att säga att “man var svensk” sågs ofta som ett sätt att försöka göra sig bättre än man var.
Ja, bilden av Sverige som det gamla Sverige är avgörande att befästa för svenska politiker idag – samtidigt som hela landet idag gröps ur och sugs ut nationellt.
Självklart hjälper saker som Nobelpriset här.
Dessutom har få varit här – och de som har varit här har inte varit det de sista 15 åren. Det finns en gammaldags föreställning om det progressiva, jämställda, innovativa, fredliga och rationella folket i norra Europa.
Det handlar om varumärket Sverige. Svenska politiska ledare och journalister vill utnyttja detta gamla varumärkes kredibilitet och status – samtidigt som man egentligen föraktar både varumärket och allt det står för – och vill förstöra landet på sikt (vilket man givetvis håller tyst om).
Därför – när ni idag ser en socialdemokrat eller miljöpartist nu använda den svenska flaggan på kavajkragen, var så säkra på att det inte handlar om omsorg om Sverige. Utan om omsorg om narrativet om det gamla Sverige.
Att leva på gamla meriter fungerar ett litet tag. Och dessa odugliga politiker avser att casha in så länge det går med hjälp av journalisterna (samtidigt som de tillsammans förstör vårt land).
Men en dag tar det stopp.