Månad: december 2018

[Krönika Samtiden]

Det som framkom i haveriutredningen om Linateflygplatsens brister ger otäcka associationer till dagens svenska förvaltnings-, myndighets- och regeringskris.

8 oktober 2001 inträffade den flygkrasch som fortfarande är den allvarligaste i SAS historia och den näst allvarligaste i italiensk luftfartshistoria på Linateflygplatsen strax utanför Milano. Scandinavian Airlines Flight 686 kolliderade på startbanan med ett privatflyg (en Cessna Citation II – ett mindre jetflygplan), och kraschade därefter in i en lagerbyggnad på flygplatsen. Alla 114 passagerare, piloter, och fyra personer i byggnaden, dog.

Det som framkom i haveriutredningen om Linateflygplatsens brister ger otäcka associationer till dagens svenska förvaltnings-, myndighets- och regeringskris. Jag tänker på system som inte fungerar, varningslampor som stängs av (för att de uppfattas som störande), bristfällig och otydlig kommunikation, inkompetenta och oerfarna flygledare, men viktigare än något annat – en kultur där bristerna till slut accepterades. Alla kände till problemen men levde i villfarelsen att det var normalt, eftersom ingen gjorde något åt dem.

Fortsätt läsa ”När varningssignalerna stängs av”

[Krönika Samtiden]

Den så kallade borgerligheten i Sverige har som vanligt heller ingen aning om vilka krafter de har att göra med inom kulturområdet. De fortsätter att tro att kulturen är en lek med lera och trolldeg.

Hur ska man beskriva den omvälvande process som det innebär att på så kort tid som i Sverige förlora förtroendet för staten och statens förvaltningar och myndigheter? Att dag ut och dag in – i en växande känsla av förtvivlan – betrakta hur det för inte så länge sedan relativt välfungerande Sverige på område efter område havererar och transformeras till ett dysfunktionellt, korrumperat och trasigt samhälle, lett av politiker och bevakat av journalister som antingen är odugliga, vårdslöst naiva eller helt enkelt samhällsfarliga?

Samtidigt går det inte att blunda för de alltmer totalitära dragen i tonläget och den förda politiken, vilka utvecklar sig i takt med att misstron mot politikerna och journalisterna bland vanliga människor ökar. Vi ser det i ett tummande på yttrandefriheten och ett närmande till censurlagar, i debatten kring presstöd och statliga påtryckningsmedel för opinionsbildning på sociala medier, men kanske allra mest i den bisarra effekten av tvångsfinansiering av statliga medier (Public service).

Fortsätt läsa ”Tvångsteve – när förtroendet är borta”