[Krönika Samtiden]
Jag ville berätta en saga om ett land långt, långt borta. I en annan tid, i en parallell verklighet. Jag slöt mina ögon och såg berättelsen framför mig, alldeles klart och utan krusiduller.
Utkastet och handlingen kunde tydas ungefär så här:
Det var en gång ett land som hette Norhm. Där bodde norhmerna, och hade gjort så i över tusen år. Livet hade ofta varit både strävsamt och tufft men de senaste hundra åren hade det mesta bara blivit bättre och bättre.
Norhmerna hade sitt eget språk, höll ihop och samarbetade för det mesta. Man litade på varandra och inrättade tydliga regler för hur landet skulle fungera. I grund och botten var de allra flesta norhmer pragmatiska och försökte i möjligaste mån undvika konflikter. När angränsande länder krigade ville man hålla sig utanför, det hade man lyckats med i flera hundra år.
Fortsätt läsa ”En norhmbrytande berättelse”